Som människorättsförsvarare, är jag inte speciellt imponerad på hur människor behandlar varandra. Jag är inte imponerad på hur planeten förstörs, och hur våra planetära gränser överskjuts. Det måste finnas ett sätt att få ge naturen, en plats vid det runda bordet, där ekonomiska beslut tas? Och inte se naturen som en ”external resurs” som det de fakto inte är. Vi lever i en ny tid där mycket har förändrats, på väldigt kort tid. Förr i tiden kunde en entreprenör ha en bunt med kalla samtal, presentationer med montrar, och som säljare skulle man “pracka på” sin produkt till så många kunder som möjligt och vara glad. Glad skulle man vara även om man sålde till exempel trä från regnskogsträd.
Men idag, på 2000-tal är det oftast helt nya idéer och annorlunda koncept som får mest resultat t.ex. med tanke på behovet av en bättre och klimatsmartare hållbar ekonomi. Att stå för det man tror på om planeten, är viktigare än din nya Louis Vuitton väska som kostade 80 000 SEK men du har inte en spänn över för Fair Trade kaffe och FT bananer? Hur gör man då för att omställa gamla fast fashion shopping mönster, med ständigt huggande på SoMe om onödiga dopaminkickar?
Istället har det dykt upp många olika exempel på hur Cirkulär Ekonomi kan fungera. Som exempel Återbrukshyttan med sina vackra glas. Jag anser att produktionen skulle utökas, med produkter som exemelvist glaspärlor som är av olika stora färger, man skulle kunna köpa upp en fabrik i Ghana, och skapa ett Fair Trade märkt glaspärleriprojekt: Där samlar kvinnorna på glas som är krossat och smälter och lägger upp i olika mönster som gör att glaset formas till pärlor. Jag berättar om den här affärsidén ty det finns redan men kvinnan bakom Pernille Büllow slutade sälja de vackra färgerna. Hennes kollektion dog ut genom att företaget försökte skapa försäljning av Afrikanskt konst och design, utan färger. Büllow ville tillfredställa den Europeiska marknaden, där man antog att målkunden var: Vita kvinnor som vill ha svart-vita smycken. Och inte då alltså färgglad, afrikansk design, som jag tycker mycket om.
Återbrukshyttan kunde då sälja och återvinna massor med glas, och gissar att själva ateljén själva skapar avfall i form av krossade/använda glas bitar som man inte alltid vet vad man ska göra av. Man skulle också i SoMe kanalerna kunna kommunicera ut att man kan få autogiro på smycken: ”Återbrukshyttans Accessoarer”. I en mail lista kan man då boka in sig, genom att klicka på länk, till en köpknapp som leder till autogiro, på Återbrukshyttans Accessoarer.
Vad anser du om återvunnen glas? Din åsikt är viktigt.
