I november upptäcktes världens största korall utanför Salomonöarna i Stilla havet. En upptäckt som väcker hopp med tanke på att korallernas liv är hotat i många tropiska vatten. Detta är inte ett korallrev bestående av många kolonier, utan en enda sammanhängande organism som tros vara mellan 300 och 500 år gammal. Den består av närmare en miljard små koralldjur, kallade polyper, som tillsammans bildar denna massiva struktur. Upptäckten gjordes av en slump när forskare undersökte havsmiljön kring Salomonöarna. Initialt trodde expeditionen att de hade funnit ett skeppsvrak, men vid närmare inspektion visade det sig vara en enorm korall. Korallen är en viktig livsmiljö för många marina arter, inklusive fiskar, krabbor och räkor. Dess storlek och ålder gör den till en ovärderlig källa för forskning om havets historia och klimatförändringar över tid. Nu behöver man inte hänga läpp. Eller vad tycker ni?
Genève-konventionerna i sig handlar främst om humanitär rätt (skydd av civila och krigsfångar vid väpnade konflikter), inte om kärnvapentestning eller miljöskydd direkt.
Däremot finns något som heter ”Partial Test Ban Treaty” (PTBT) från 1963 — även ibland kopplat till Genève när man pratar om internationell rätt — som förbjöd kärnvapentester i atmosfären, rymden och under vatten. Detta inkluderar områden som korallrev och hav generellt.
Australien och Stilla Havet: Mycket av kärnvapentestningen i området utfördes av Frankrike (t.ex. på Mururoa-atollen i Franska Polynesien) och USA (exempelvis på Bikiniatollen i Marshallöarna). Dessa tester fick stark kritik internationellt, bland annat från Australien, Nya Zeeland och andra Stillahavsnationer.
På 1970- och 1980-talen började ett starkt motstånd växa, och flera nya avtal och initiativ togs fram, som till exempel Rarotonga-fördraget (1985), där södra Stilla Havets stater kom överens om att skapa en kärnvapenfri zon.